Reflektion kring
språkutveckling:
Språket utvecklas hela tiden,
utan att man funderar så mycket på den korrekta grammatiken. Man kan ha fel
ordföljd i meningar men budskapet kan ändå bli rätt, men risken finns att
syftet blir fel. Om ett av orden i meningen saknas, kan det leda till
otydlighet och man vet inte vilken del av meningen som är viktig och som ska
lyftas fram. Språkkunskapen utvecklas hela tiden, man lär sig nya ord, kanske
inte varje dag, men man upptäcker det själv t ex. när man börjar skriva en egen
berättelse.
Språkets makt: jag känner mig
maktlös i ett främmande samhälle om jag inte kan språket, jag har inte samma
möjlighet som andra att påverka min omgivning eller göra min röst hörd. För att
kunna ha en bra kommunikation med andra måste vi ha språket och språkförmågan
är en viktig del i samhället. Vi vill komma ut med våra känslor, idéer och
tankar och det gör vi genom språket. Det kan ske via talspråk, teckenspråk och
kroppsspråk. Språket ger oss möjlighet att dela med oss av våra erfarenheter
eller för att hjälpa och stödja varandra i olika sammanhang. Man uttrycker sig
bättre när språket är mycket utvecklat.
I början lär vi oss namnen på
människor och föremål runt omkring oss för att vi ska kunna beskriva och förmedla
något. Sedan fylls det på med nya ord, språket utvecklas hela tiden tills man
har ett bra ordförråd. För att bli bättre på språket och uppnå förbättring, måste
vi tänka att vi har ett livslångt lärande framför oss och bygga på språket med
nya former, fraser och utryck. Det är ju också viktigt att språkutvecklingen hör
ihop både i teori och i praktik.
Nominalfrasen är en viktig
del av satsen, där den kan inta olika funktioner såsom subjekt, objekt m m. Vi
har olika typer av fraser i artikeln/berättelsen
Nominalfras:
Nominalfrasen kan förekomma överallt där ett
substantiv kan förekomma, till exempel som subjekt eller objekt
i en sats.
Verbfras: Genom
predikatet får vi svar på frågan vad händer i satsen.
Adjektivfrasen: beskriver
egenskaper, känslor, attityder mm, att man reagerar positiv eller negativ… svar
på vilka personer är dem.
Adverbfrasen: beskriver
hur något är eller sker.
Attributtyper
Nominalfraser
· adjektivattribut
· adverbattribut
· prepositionsattribut
· genitivattribut
· infinitivattribut
· bisats
· relativsats:
|
· Det var en eftermiddag/ nästan vår.
· långsamt hemåt
· cyklar förbi
parken
· han
är utrustad med styrka
· Han
ler tillbaka
· när han tänker på de hemlighetsfulla
leenden
· Ett gäng, tre av dem är unga och
ljusa …
|
(Den moderna Herakles)
Det var en eftermiddag, molnen låg tätt intill varandra på himlen och det var nästan vår. Han cyklar förbi parken utan att sakta in. Han känner härliga dofter när han passerar parken och med en snabb blick ser han den stora blandningen av olika sorters blommor. Han stiger av cykeln och går långsamt hemåt på grusvägen och fortsätter sedan förbi skogen.
Isac var alltid glad när han skulle hem, men nu märker han oron inom sig, samtidigt är han trygg i sig själv och litar på sin styrka för han har upplevt krig, övergrepp, fängelse och tortyr, vilket innebär att han är utrustad med verktyg som han kan använda i kritiska lägen.
Han funderar på att välja en annan väg som ledder honom till ett område där det är tätare med folk, han känner sig konstigt nog orolig. Isac sluter ögonen och ser allt han har varit med om; både sorg och glädje. Han minns allt, minns hemska saker i detalj, men han minns även sin första träff med granntjejen, han ser hennes leende, fast det varit korta stunder. Plötsligt tänker han annorlunda och tröstar sig själv och blir lite glad över att han även har fina minnen från förr.
Han blir deprimerad igen när han tänker på de hemlighetsfulla leenden som står bakom grymheten eller tvärtom, beroende på omständigheterna och situationen som uppstår, hur ska man kunna skilja mellan de falska och de rena sanna händelserna i livet. Sedan kommer han på att det heter rollspel, alltså spelet mellan människor där man kan låtsas vara arg eller låtsas vara glad.
I närheten av honom syns det några främlingar, det ser ut som om de var på jakt efter bråk, han har aldrig sett dem förut, kanske för att de inte är från trakten. De påminner honom om ett gäng från kriget som försökte förnedra honom, fast det varken är samma plats eller tid eller personer.
Ett gäng, tre av dem är unga och ljusa med kepsar som står på vakt, två andra män omringar en tjej och försöker binda fast henne på någon slags stång eller stolpe, samtidigt som en annan som är ganska kraftig leker med hennes kropp och försöker avkläda henne. Isac försöker samla ihop de utspridda tankarna, i samma stund hör han att någon säger ”vi måste skynda oss och få det gjort” så det syns direkt att gänget försöker förnedra henne och inte bara det, utan även börja med våldtäkt och övergrepp så småningom.
Innan något hemskt sker så ställer sig Isac bredvid dem och drar all uppmärksamhet till sig. De ler och vill erbjuda honom att vara med och delta i den fantastiska upplevelsen. Han har varit med om hemska saker och klarat sig, och nu kan det inte vara värre.
Han ler tillbaka och ber om en förklaring i vad som ska ske nu, de försäkrar honom att han inte ska vara rädd, bara lyda och gör som de vill, ifall han vill ha njutning han också. I början försöker han med att de ska släppa henne men förgäves. Då kommer den innersta ilskan ut och han slår de två som höll på med fastbindningen, så fort att de faller på marken. Isac slår den kraftiga mannen så hårt att han förlorar kontrollen och blir nästan avsvimmad. Resten springer i väg genom skogen och tittar tillbaka på Isac och hotar honom att de ska hämnas. Isac blir inte skrämd av hotet, han har varit med om värre och han är glad att lyckats rädda flickan.
